Dels för att få det ur mej, dels för att ha det på pränt så jag inte glömmer hur det var.
Numera har jag svårt att minnas.
Vet inte riktigt var jag ska börja.
Det skulle kunna bli hur långt som helst...
Jag börjar väl där det började gå fel - för sjuttielfte gången...
Maj-dec 2008.
Jag går på rehab på psyk.
Trivs bra där och är mer öppen än jag nånsin varit.
Mår periodvis riktigt bra, nästan manisk, och är ovanligt social.
Fotogrupp och keramikgrupp. Roligt och kreativt.
Känner att jag är på gång och vill utöka tiden.
Börjar se en framtid.
MEN.
I november får jag veta att dom ska stänga ner verksamheten för att den ska omorganiseras.
Jag måste sluta och de vet inte ens själva vad som kommer att ske.
Pang ner i botten igen.
Det tog verkligen luften ur mej.
All positiv energi jag samlat på mej, alla förhoppningar och planer gick i kras.
Jag föll handlöst.
2009
Regeringen har lovat mer rehabilitering.
Ok, tänker jag - då finns det väl nåt annat jag kan göra...
Jag pratar med kommunen som handhar rehabiliteringar.
Av de 6 ställen som fanns finns nu bara 3 kvar.
Var är alla nya rehabiliteringar som regeringen lovat???
Det finns inga.
Av de 3 ställen fanns det ett som skulle passa mej.
Jag hade ingen direkt motivation kvar sen förra stället stängdes.
Det var där jag hade lagt min kraft, och nu fanns det ingen kraft kvar.
Det nya stället hade lång kö, så jag måste vänta.
Och jag väntade. Och väntade. Och jag väntar ännu...
Var fanns FK i detta...?
Ja, inte hos mej iaf.
Jag hade fått en ny underbar och HUMAN handläggare (trodde inte såna fanns).
Jag skulle få en tid hos henne.
Det var det jag såg framemot, för hon hade faktiskt förstått mej.
Jag väntade. Och väntade. Men hon slutade och försvann...
Var fanns psyk i detta...?
Inte heller dom fanns där för mej.
Jag hade en ordinarie läkare där, men av nån anledning fick jag bara träffa henne 2 ggr på 2 år.
Ist fick jag träffa 2 vikarier.
Den ena var bra. En frisk fläkt från Göteborg som glatt skrev några remisser.
Jag skulle få göra lite undersökningar för att hitta orsaken till min enorma trötthet och orkeslöshet.
Jag var t.om till ett sömnlabb i Uppsala.
Men proverna som togs visade inga fel.
På sömnlabbet ville man inte ens diskutera trötthetssyndromet som jag läst om.
Diagnos: Jag hade svårt att somna och hade vänt på dygnet.
Jo, det visste jag redan, men VARFÖR var det så...?!
Jag fick ett nytt spännande preparat utskrivet.
Det innehöll melatonin och skulle göra så att jag var trött på natten och pigg på dagen.
Funkade det?
Nää...
Några nätter somnade jag rätt bra (tills. med mitt gamla sömnmedel), men jag var ännu tröttare på dagarna.
Till slut kändes det rätt onödigt att betala 8 kr/natt till ingen nytta - den var nämligen inte ens subventionerad.
Sen flög den friska fläkten tillbaka till Göteborg.
Det skulle jag också ha gjort om jag kunde... :/
Nästa vikarie var ingen frisk fläkt.
Han tyckte att jag kunde skaffa en ny hund så att jag kom ut igen.
"Ja visst, om landstinget betalar" svarade jag.
Men hur fan skulle det göra mej frisk?!?!
Han hade nog en skruv lös nånstans...
Den nya läkaren jag fått nu har jag inte hunnit träffa än.
I januari sa de att jag tidigast kunde få en tid i mars.
Men jag skulle hamna på högprio-listan.
Jag ringde dit idag.
Jag började med att fråga om dr. Alvarez jobbade kvar.
Det var mest på skoj jag frågade - trodde jag...
"Jo... visst gör hon det... men hon är gravid och blir mammaledig i maj..."
Nä, det är inte sant!
Jag måste vara svartlistad på psyk så som alla läkare flyr undan mej...
Vem får jag sen då?
Det vet vi inte än, men nån vikarie blir det ju.
Men kan jag få en besökstid till henne innan det då?
Nä, det finns tyvärr inga lediga. Men du står på högprio-listan...
Högprio?! Hur är det möjligt...?! Menar du allvar?!
Ja, det är tyvärr så det ser ut nu.
Men kan jag få en telefontid då?
Jag ska kolla... Tyvärr finns det inga lediga telefontider just nu, men du står ju på högprio-listan så vi kommer troligen att ta med dej nästa gång vi går igenom tider.
Högprio?! Troligen?!
Är det första april idag eller...?
Ursäkta, men jag orkar nog inte skriva mer om detta nu.
Det är nämligen mycket kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar